På "Shippingkontoret" arbetar receptionisten Tommy, pr-mannen/rättsexperten Konrad,
tanker-brokern Ann-Louise, ruttern Roger och tonnageansvarige Olav. Och alla har gått
för dagen.

Det är sen eftermiddag, nästan kväll på Shippingkontoret. Alla har gått hem.
Roger och Ann-Louise var de som gick sist, efter att ha gjort klart den viktiga
tonnagerapporten till huvudkontoret i Rotterdam.
Mörkret håller som bäst på att lägga sig som en tyst och ensam yllekofta över
shippingkomplexet. Det enda ljudet som hörs är det svaga ljudet från faxarnas
surrande.
En matte med sin maskdrabbade labrador går förbi på trottoaren vid den låsta ytter-
porten. Det kanske är dags för mig, berättarrösten, att gå hem och lägga mig. Jag
ska bara plocka ihop mina grejer först, termosen och min bok, Alistair McLeans
Örnnästet. Jag kan lika bra fortsätta läsa den hemma.

Men plötsligt så rycker det till i rosentrybuskaget till vänster om entrén.
Det är väl inte labradoren som slitit sig? Nej, en mörk tvåfotad skugga lösgör
sig ur buskaget och smyger hukande fram mot dörren. Det är ingen labrador. Det
är en relativt dåligt maskerad man med kofot och smygvänliga Karhuskor.
Nej men vad gör han? Han börjar våldföra sig på låset med kofoten och innan det
ens är möjligt att fastställa storleken på hans gympaskor har han brutit upp låset
och tagit sig in genom dörren. Det här är utan tvekan ett inbrott!

Uppskattningsvis tolv (12) ovissa minuter senare kommer mannen skyndande ut genom
den illa tilltygade dörren och tar till flykten in genom buskaget, samma väg som
han kom. I handen håller han något som ser ut som en påse med tjyvgods. Vad är det
som händer? Det är väl lika bra att jag, berättarrösten, ringer polisen. Jag sitter
och funderar på det ett par minuter - då dyker mannen upp igen och går ledigt in
genom den redan uppbrutna dörren. Efter ett tag kommer han ut, nu med något som i
mina nautiskt otränade ögon ser ut som en liten replika av ett fraktfartyg från sent
1940-tal.
Buskaget fladdrar till igen och - herregud! Det är något väldigt bekant över den här
mannen. Fotplaggen, den bruna slipsen och de utstående öronen syns plötsligt väldigt
tydligt i lyktskenet från en förbipasserande Toyota Crown. Det är ju Bengt Baron,
saklig byråkrat, både vett- samt etikettintresserad (se Bengts sidor) och samhällelig
förebild - nu en simpel tjyv! Vad har tagit åt honom? Det här kan inte hända!
Den uppbrutna dörren slår i vinden.
Baron löper över lagens gränser.

Missa inte del 4!


Fazzula